Renoveringsbehov? Nja, ytrenovering!

Jag gillar att göra det svårt för mig. På alla möjliga områden. Blir alldeles till mig om någon kastar åt mig ett problem som jag får kämpa med både länge och väl, som en hund med ett ben. Det får inte vara för lättuggat, om jag ska fortsätta med matliknelser. Att nå ett mål är så mycket mer tillfredsställande om det har varit krävande att komma dit.

Den här inställningen har förstås inverkat på min bostadsjakt. För ett tag sedan tittade jag på en alldeles fantastisk lägenhet här i stan. Adressen var bästa tänkbara och lägenheten in i minsta detalj perfekt. Till och med kontakterna var utbytta och av den snygga, rundade sorten. Det enda störande momentet var en halvtråkig utsikt. Ändå lade jag aldrig något bud eftersom jag hade svårt att se hur jag skulle kunna sätta min egen prägel på boendet. Det blev på något sätt ointressant.

Nåväl, idag var jag på visning av vad mäklaren beskriver som en lägenhet med ”renoveringsbehov”. Ni som läst min tidigare guide i lägenhetsdjungeln vet ju vad det betyder och jag gick på visningen utan några större förhoppningar.

Hjärtat började så smått spela trumma i bröstet ganska snart efter att jag klivit innanför dörren. Jovisst, ytskikten ser verkligen hemska ut. Jodå, de flesta människor skulle förmodligen vilja slita ut 50-talsköket och börja på ny kula och visst är det ett streck i beräkningen att det inte finns någon balkong. Men oj, den här lyan har potential att bli riktigt fin.

Här pratar vi riktigt schysst planlösning med flera charmiga detaljer, stambytt och helkaklat badrum, det 50-talskök jag längtat efter i åratal och (fanfar) en öppenspis. Vi pratar också risiga ytskikt, men med möjlighet att ändras till det bättre med rimlig arbetsinsats. Vi pratar om en andra visning för mig. Sedan får vi se vad som händer.

………………..

Today, I took a look at an apartment with huge potential to become a really nice place. The current state of it is rather depressing but I´m itching to make the most of it. I will take another look at it and then we´ll see what happens. 

Väggen som blev rumsavdelare

24-kvadrataren i Montmartre brukade vara både mörk och ovälkomnande då den saknade naturligt ljus och öppna ytor. Men sedan arkitektfirman Swan architects svängt sitt trollspö över den har intrycket förändrats kapitalt. Visst är ytan fortfarande begränsad, men nu känns hemmet både modernt och funktionellt.

Trävägen som tidigare delade bostaden har klätts av in på bara bjälkarna. De fungerar nu som ett välkommet filter mellan hemmets dag- och kvällszon. Genom infoga några hyllor på passande ställen i konstruktionen tjänstgör den även som förvaring.

Jag gillar särskilt krocken mellan lägenhetens gamla och nya beståndsdelar.

Foto: Maxime Vantorre Källa: Home dsgn

……………………

The renovation of this Paris apartment made it both more functional and modern. I´m especially impressed by the way the old wooden wall has been transformed into a room divider with shelves. 

Söndagsinspiration: Garageboende

Konstnär, designer OCH svetsare. Få kan lägga samtliga titlar till cv:et, men Seattlebon Michelle de la Vega är en av dem. Samtliga talanger kommer till uttryck i hennes eget hem. Genom att höja grunden och göra en tillbyggnad för badrummet förvandlade hon ett gammalt garage med deppig färg och oordnat innandöme till ett riktigt drömboende. Eftersom hon till största delen använde sig av återvunnet byggmaterial höll hon dessutom kostnaden nere både för naturen och plånboken. Totalt kostade renoveringen cirka 217 000 kronor!

Sängen har trollats undan på ett ljust och välkomnande sovloft. Där finns även några trådbackar och trälårar med plats för förvaring.

Härligt oborstad förvaring i form av gamla plåtskåp och en charmig herrbetjänt har placerats innanför ytterdörrarna.

Kök med öppen förvaring. Lägg särskilt märke till de fina gamla trälårarna som satts dit istället för de klassiska kökslådorna och hur kastrullerna tillåts paradera på översta hyllorna istället för att gömmas undan i ett skåp. Industrichict!

Vardagsrumsdelen är sparsmakat inredd med några få, iögonfallande detaljer. Intill den maffiga kaminen finns Michelles egna konstverk uppställda och ovanför soffan har några kuddar med husritningar hängts upp i glasmontrar. De är en hyllning till Michelles far som gjort ritningarna.

Badrummet är inrett i avskalad stil med noga utvalda detaljer. Jösses, om mitt badrum såg ut så här skulle jag nog aldrig vilja gå därifrån!

Fler bilder av hemmet hittar ni på Michelles egen hemsida och hos Downsize my space, som har goda förutsättningar att bli en av mina favoritbloggar!

Foton: Ina Lippke/ NY Times

………………….

The Seattle artist, designer and welder Michelle de la Vega has created a beautiful little 250 sq. ft. home from an old garage. By using salvaged, refurbished and repurposed materials the owner has kept the cost low. Michelle only spent $32,000 on the renovation! I just love the way Michelle has carefully chosen the interior and kept it clean and simple. Wouldn´t mind living there myself!

Singeltjejens renoveringsproblem

Han började strippa i hallen framför mina ögon. Målaren som glidit in i min lägenhet med en flaska rödvin i ena handen och penslarna i den andra. Helt plötsligt befann jag mig ensam i en liten lägenhet tillsammans med en okänd man som uppenbarligen hade amorösa planer som jag inte räknat med.

Det började nog så oskyldigt. Vi hade bott grannar ett år när jag köpte en lägenhet med renoveringsbehov. Jag hade skaffat mig ett godkännande om att ta bort väggen mellan klädkammaren och köket i den nya lägenheten och sökte med ljus och lykta efter någon som kunde hjälpa mig att riva väggen. När jag träffade den trevlige målargrannen i trappuppgången passade jag på att fråga honom om han hade någon kollega i byggbranschen som skulle kunna tänka sig att ta sig an jobbet. Det hade han inte, men när jag bett honom om lite målartips till andra rum skyndade han sig att erbjuda sina tjänster. Det skulle gå fortare för honom som hade tolv års erfarenhet, försäkrade han. Jag behövde inte betala något, bara bjuda honom på middag. Sagt och gjort, vi bestämde att han skulle komma hem till min nya lägenhet ett par dagar senare och jag funderade på vilken restaurang jag skulle bjuda ut honom på.

Det är när jag berättar det här som mina killkompisar normalt börjar himla med ögonen, titta klentroget på mig och frusta: ”hur blåögd får man vara?” Det kanske jag var, för jag anade aldrig att målargrannen skulle skynda sig ur kläderna direkt innanför ytterdörren. Tack och lov fick han strax på sig målarmundering istället, men då trappade han upp charmoffensiven och pepparade mig med komplimanger för mina rödmålade tånaglar, mitt utseende på det hela taget och berättad hur ”gullig” han tyckte att jag var. För att det inte skulle råda några som helst tvivel om vad han hade i kikaren kryddade han det hela med detaljer om hur misslyckat sexlivet mellan honom och hans flickvän var.

Jösses… Jag, som inte hade några som helst planer på att bli intim med honom, kunde inte få ut honom fort nog. Den utlovade middagen fick bli hämtmat och när han kom tillbaka för nästa strykning såg jag till att ha sällskap. Det bör kanske påpekas att jag verkligen försökte få honom att avstå från ett andra besök, men han envisades.

Det har sina sidor att renovera en lägenhet som singeltjej.

En annan hantverkare hade med sig flickvännen i släptåg första gången han dök upp. Det var uppenbart att hon skulle se vad det var för tjej hennes kille skulle hänga hos framöver. Jag kan inte påstå att jag var mitt läckraste jag där jag hasade runt i färgöversållade arbetskläder, men det spelade ingen roll. Med tanke på hur svartsjuk hon verkade tror jag inte att det hade spelat någon roll hur jag sett ut. 

Den svartsjuka flickvännen satte grova käppar i hjulet. Pojkvännen skulle hjälpa mig att ta bort det gamla köket och sätta upp det nya, vilket på förhand inte verkade vara något särskilt tidskrävande jobb. Det tog evigheter, trots att jag monterade ihop de olika enheterna själv Flickvännen ringde nämligen efter någon timme varje gång killen var där och krävde att han skulle komma hem. En inte alltför vild gissning var att hon ville förhindra att pojkvännen och jag skulle hitta på något annat än att riva kök. Suck. Hade hon någon gång testat att bo månader i ett renoveringsobjekt skulle hon aldrig ha kommit på tanken. Det enda som fanns i mitt huvud i det läget var att få lägenheten beboelig. Suck igen.

Det har sina sidor att renovera en lägenhet som singeltjej.

…………………..

A short text about the difficulties you can face when you´re hiring handy men as a single girl. Actually, the difficulties I faced myself a few years ago.

Matplatsen (och det den förde med sig)

Kommer ni ihåg kravspecifikationen jag hade för mitt boende när jag var på lägenhetsjakt? En av de icke förhandlingsbara punkterna var en matplats i köket. En av anledningarna har jag redan nämnt- det är praktiskt att sträckan mellan matbord och tillagningsytor  är kort. En annan fördel med att separera matdelen från det övriga boendet är att det är lättare att mota bort matoset. Det sista, men väl så viktiga skälet, är att jag tycker att det är väldigt trivsamt att umgås i kök.

När den tilltänkta lägenheten nu saknade matplats i köket var det därför superviktigt för mig att det gick att ordna en. Förutsättningen rent platsmässigt fanns ju om jag offrade klädkammaren vägg i vägg och slog utan väggen mellan de båda utrymmena.

För att vara på den säkra sidan så frågade jag mäklaren redan under lägenhetsvisningen om den aktuella väggen var bärande. Hans försäkran om att många boende i området tagit bort just den väggen var förutsättningen för att jag skulle ge mig in i budgivningen och sedan köpa lägenheten.

Nu är det ändå inte bara att knacka ner en vägg som stör. Man måste ta sig igenom följande tre steg:

•  Skaffa fram en utförlig ritning av byggnaden och den aktuella lägenheten (beställs ut via stadsbyggnadskontoret)
•  Ordna en underskrift från en byggingenjör som garanterar att väggen kan rivas utan att byggnadens säkerhet äventyras
•  Godkännande från bostadsrättsföreningen

Som om inte det vore nog krångligt skulle ingreppet dessutom innebära att jag tog bort större delen av förvaringsutrymmet som fanns i lägenheten då både hälften av köksskåpen och hela klädkammaren skulle försvinna. För att få plats med alla mina saker var jag tvungen att vara kreativ och komma på nya förvaringslösningar. För att veta exakt vad jag hade att jobba med gjorde jag en minutiös mätning av ytorna som resulterade i nedanstående planskiss. Jag vet att den ser ut att vara gjord av en galen människa, men har varit otroligt användbar.

Foto: Kvadratsmart

Nu kommer dagens tankenöt: Om du skulle bo i lägenheten ovan, vart skulle du infoga förvaring? Och i vilken form? Lägenheten är i sin helhet 42,7 kvadratmeter (hur de nu kommit fram till det udda talet???) och badkaret och toalettstolen är placerade i enlighet med den tidigare ritningen jag visade här på bloggen.

…………………….

I decided to knock down the wall between my walk in closet and the kitchen to make space for my dining-table in the kitchen. It costed me almost all the available storage space that I had, so I had to find another way to fit it all in. How would you store your things if the space available was the one seen above?