Jag skulle kunna skriva att jag alltid gör smarta val i inredningssammanhang. Att allt jag köper på något magiskt sätt passar ihop och att jag alltid hittar rätt kulörer i färghandeln. Men det vore att ljuga. Det är visserligen extremt sällan jag ångrar något köp eller inredningsinfall, men ibland blir det väldigt, väldigt fel. Som den gången jag fick för mig att omvandla min ena köksvägg till ett strilande silverregn.
Kökets övriga väggar stod i skarp kontrast till de mörkbruna skåpluckorna och den rostfria diskbänken. Ljust och frääääscht men en aning opersonligt. För att inte krympa rummet visuellt ville jag emellertid inte måla om alla väggarna utan bara en. Däremot var jag inte sugen på någon fondtapet, så jag gick både länge och väl och funderade på vad jag skulle hitta på istället. När idén om att hälla färg längs väggen dök upp tyckte jag att den kändes både nytänkande och spännande. Sagt och gjort! Jag inhandlade färg i två grå nyanser och en silvrig variant.
Vad som sedan hände är historia. Det enda jag kan säga till mitt försvar är att jag skred till verket dagen efter en mardrömsresa hem från Köpenhamn. (Kan nämna att försenade anslutningståg, missat flyg och inställda tunnelbanelinjer var några av ingredienserna. Resten får ni föreställa er själva). Jag var med andra ord inte på mitt soligaste humör när jag gick loss på väggen och penselrörelserna var kanske inte så välavvägda som de skulle ha varit en annan dag. Oj vad det rann! Men inte likt det strilande vårregn jag föreställt mig i tanken utan totalt okontrollerat i ojämna rännilar som bara såg värre ut ju mer jag försökte rätta till dem.
Efteråt försökte jag trösta mig med att jag snart skulle vänja mig vid resultatet. Att det nog inte var så illa som jag trodde utan kanske till och med såg coolt ut? Men nej. Dödsstöten för väggmålningen kom när min dåvarande pojkvän såg resultatet för första gången. ”Det var ju tur att du inte valde röd färg i alla fall”, kommenterade han. ”Då hade det sett ut som om grannen på våningen ovanför begått ett lustmord!” Efter det startade operation återställa väggen.
Jag sandpapprade den i flera omgångar och målade över de tilltufsade rännilarna med flera lager vit färg, men det hjälpte inte. De lyste envist igenom färglagren som en slags misslyckad relief. Det slutade med att mina föräldrar förbarmade sig över mig och hjälpte mig att tapetsera över hela härligheten med wall cover för att trolla bort ojämnheterna. Sedan dess har väggen varit helvit i väntan på nästa snilleblixt. Förhoppningsvis kommer den att vara mer framgångsrik. För jag har inte gett upp. Ibland måste man göra fel för att sedan hitta rätt.
Vilka inredningsmissar har ni gjort? Skriv gärna och berätta:)
Några bilder från räddningsaktionen. Är evigt tacksam!
……………………
Sometimes you have to take chances to win big. One of my biggest mistakes when it comes to interior design was to drip colour all over one of my kitchen walls. Disaster! I tried different ways to get rid of the colour but nothing helped until my parents helped me cover it all with a thick sort of wall paper. I will be grateful forever! I haven´t given up on the wall project though. Some day I will figure out the best way to use it:)