Det har varit som att dra ut en tand. En lång och ganska smärtsam process då jag ideligen varit där och petat lite på det onda. På något sätt inte riktigt kunnat låta bli trots att det varit smärtsamt. Igår gjorde jag det äntligen. Bestämde mig för att låta det blöda ett kort tag för att det snart ska kännas bättre.
Jag har beslutat mig för att sälja min första egna lägenhet. Lyan som jag renoverat med omväxlande förtjusning, frustration, tandagnissel och sprittande entusiasm. Platsen som varit min grund och bas även när jag flackat runt. Stället dit jag alltid kunnat återvända. Där jag varit himlastormande och storskrattande lycklig och lika förtvivlad. Nu gör jag mig av med den. Det är dags att samla ihop mig, skapa en ny bas och öppna upp för något nytt.
Det låter kanske som att jag överdramatiserar. Kanske gör jag det också. Men för mig är det här en större sak än att byta stad och karriärsinriktning. Det överstiger vida den eventuella osäkerhet jag känner inför att resa ensam till andra sidan jordklotet (det är, om jag ska vara helt ärlig, inte något jag tycker är läskigt alls). I min värld är det här att rycka upp det lilla rotsystem jag lagt mig till med i en förhoppning om att hitta lämpligare jordmån.
Önska mig lycka till.
…………………..
I´ve decided to sell my first own apartment. This is a big decision for me. Wish me luck.
Kvadratsmart 