Tid för loppis

Sommarloppisarna ploppar upp som svampar ur marken just nu. Varje by med självaktning har ett fyndställe där förbipasserande semesterfirare kan botanisera. Själv åker jag förbi de dataprintade skyltarna med noggranna avståndsangivelser. De signalerar välordnade säljställen med höga priser.

Det är de illa skrivna skyltarna med vingliga tuschbokstäver som får mig att svänga av huvudleden. Att skumpa fram på krokiga och guppiga grusvägar med fara för bilens fortlevnad. Avståndsangivelser saknas oftast och om de finns kan man utgå från att de är optimistiskt uppskattade för att locka fler besökare. Väl framme kostar grejorna en spottstyver. Om man hittar något av värde, vill säga. Att inte riktigt veta vad man kommer att hitta är en del av tjusningen. 

För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg där skribenten förfasade sig över second hand-vågen. ”Hur kan någon vilja köpa någon annans skräp?” undrade hon. Jag tycker att hon har missat hela poängen.

Det är ju fantastiskt om någon annan kan uppskatta de saker som jag tröttnat på och kanske ger mig en slant för dem. Eller att jag kan hitta fina, använda saker istället för att bara köpa nyproducerat. Det känns bättre i magen att handla miljömedvetet, västvärldens konsumtionshets fungerar inte i längden. Därför väljer jag att till största delen shoppa inredningsdetaljer i second hand-butiker. Andras ”skräp” blir mina ögonstenar. Oftast blir det dessutom billigare än att köpa allting nytt. 

”Men hur sjutton bär du dig åt? Jag har svårt att hitta några grejor och ser bara skräp på loppisar!” är en vanlig reaktion när jag berättar om min vurm. Så jag ska försöka ge några tips. 

Till att börja med- se till att ha god tid på dig. Det tar längre tid att handla begagnat eftersom butiken inte är lika välsorterad som en där allt är nytt. Var beredd på att du måste flytta på saker och leta dig ner i högar och röriga lådor för att hitta godbitarna. Det lönar sig.

Undvik affärer som sätter höga priser. En tumregel är att aldrig betala mer för något begagnat än någonting nytt. Sakerna är ju trots allt använda. Undantaget är om du äntligen hittar något särskilt som du letat länge efter eller om det rör sig om en hett eftertraktad designklassiker. I de lägena gäller ”when you see it, buy it!”

Glöm heller inte att leta bland sakerna nere vid golvet och uppe under taket. Många missar de ställena och därför kan dyrgriparna stå kvar just där. 

Och till sist- pruta. Loppispriser är sällan huggna i sten. Chansen att pressa priset ökar ju fler saker du köper och ju fler skavanker du kan peka ut för försäljaren. 

Vi ses på nästa loppisrunda!

 

 

Några av mina senaste loppisfynd. Högst upp: åtta efterrättsskålar till det fashionabla priset 10 kronor styck. Som hittat. Ovan till vänster: Ett flott blått och bladmönstrat tyg. Ovan till höger: En gammal medicinflaska. Den ska användas till att rota sticklingar. Jag har fått tips om att mörkt glas passar bättre till det än genomskinligt. Ser fram emot att testa. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: