En pryljägares bekännelser

En gång var jag utan duschdraperi i flera månader. Kanske inte så konstigt om det inte vore för att jag verkligen behövde ett duschdraperi i mitt dåvarande badrum. Det var väldigt litet, så duschandet blötte ner både toalettstolen och golvet intill badkaret.

Problemet var att jag hade skapat mig en bild av det draperi jag ville ha, men det verkade inte finnas i verkligheten. Jag sökte i månader efter ett genomskinligt duschdraperi med fyrkantigt mönster innan jag till sist hittade det perfekta hos ROOM i Stockholm. Lycka!

En annan gång fyndade jag en telefonstringhylla på loppis. Teaken var felfri och det svarta gallerunderredet hade ovanliga korslagda stänger. Egentligen hade jag ingen användning av hyllan då min telefon var av den vägghängda typen. Men medan jag stod där kom jag på att den skulle bli ett fint sängbord om jag bara hittade en likadan att sätta på andra sidan sängen. Så jag köpte den och en flerårig jakt på en make tog sin början.

Jag vet inte hur många stringhyllor jag kikat på utan att hitta någon med rätt stringmönster undertill. Jag kan bara säga att de varit väldigt, väldigt många. Ett tag funderade jag på att ge upp och köpa två av en vanligare sort istället. Men dels tyckte jag inte att de var lika snygga och så hade jag fått en golvstående hylla i samma stil som den första. Jag ville inte ge upp.

Så en vår, flera år senare, råkade min dåvarande pojkvän sparka till något på golvet i en second hand-affär på Söder. –Vad är det där?, frågade han. Och där nere på golvet, halvt dold under ett litet bord, fanns en exakt likadan stringhylla som den som tålmodigt väntat hemma i mitt förråd! Hyllan kostade nästan 20 gånger så mycket som den första, men kändes som ett lika stort fynd. 

Min senaste prylförälskelse var en djupröd kudde från Indiska som jag fick syn på i en inredningstidning. Framsidan var översållad av tätt ihoppackade filtrosor, vilket fick den att se ut som en hel rosenbukett. Helt underbar! När jag kikade in i Indiska-butiken i min hemstad visade det sig emellertid att de inte skulle få hem kudden över huvud taget. De sa också att det hade varit fler som fråga efter den och att den var väldigt populär. Då vaknade min jaktinstinkt. Jag skulle ha den där kudden- kosta vad det kosta ville!

Jag ringde Indiska-butiker i både Stockholm och Sundsvall och försökte förmå dem att lägga undan en kudde åt mig när första leveransen kom. Men de anställda var stenhårda. De ville ge alla samma chans att köpa en kudde, eftersom den varit så efterfrågad. Till sist lyckades jag övertyga en kassörska att lägga undan en åt mig. ”Jag lovar, det finns INGEN som skulle sätta större värde på den än jag”, vädjade jag med mild desperation i rösten. Och jag måste skamligt nog erkänna att jag trodde på det själv. Numera ligger kudden på min säng och jag är fortfarande lika förtjust i den som när jag såg den första gången. Detsamma gäller duschdraperiet och de två omskolade sängborden.

Mitt inredningsintresse bygger till stor del bygger på jaktinstinkt. Jag älskar att leta efter något speciellt som skulle passa perfekt hos mig. Jag tycker inte att man ska nöja sig förrän man hittar exakt det man vill ha till ett pris som passar plånboken. Ett substitut blir sällan lika bra, utan är ofta lika irriterande som ett gruskorn i skon.  

Annonser

2 thoughts on “En pryljägares bekännelser

  1. Micke skriver:

    Verkligt snygg kudde, skulle passa bra i min soffa!
    Får jag köpa den av dig? 😉
    önskar god jaktlycka fortsättningsvis!

  2. Kvadratsmart-Maria skriver:

    *ASG* Jag säljer den aldrig och inte ens då! 😉 Kul att du också gillar kudden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: